Igår var jag på min första hjärtgympa o det gick jätte-bra. Man skall ju faktiskt röra på sig ordentligt efter en sån här grej så att hjärtat får arbeta. Det gjorde jag genom att cykla 1,5 mil på 20 minuter!

Det ni..

Nu är det slut med de lata dagarna på soffan;-)

Jag är faktiskt jätte-glad att det fungerade med ryggen, för jag har inte kunnat äta mina ryggtabletter sedan sedan det här med hjärtat hände och det märks om man får säga det. Jag har både ondare och är betydligt stelare, men dom krockar tyvärr med kolesrtrol tabletterna.

Annars känner jag mig piggare och bättre för varje dag.

Snart är jag ute i utställningsringarna igen ;-)

The 20 April I took part of something really shaking.

I got a heart attack.

Thanks to a very professional caretaking by the ambulans people and the people at the intensive care, I survived.

Since may years I have had problems with my back and I have had surgery done, but I have always more or less pain in my back. Something I'm use to and learned to live with. After a dog show in March I got very much pain in the chest part of the back, the pain went out in my  left arm, but since I have had the same on the right side, I didn't care and my terapeut gave some extra massage and laser. It became better and didn't think much more of it exept for I had problems to sleep becase of the pain.

The 20 april I had more pain than usual and when I was finished by the terapaut I couldn't walk out by myself, but needed help. Back home I went for a rest and I felt a bit better. We had dinner and watched TV. Later I got worse and went upstairs for a rest, but I felt I didn't dare to stay there since if I got worse Chris would never hear me if I shouted for him, so I went down again. When I told him this he got really worried and he called a couple of friends and asked for advise. They told him to call 112 for an ambulance and so he did, even if thought he could have waited a little.

When the ambulance arrived the people saw directly what had happend and started first aid for heart attacks (though I didn't realise it then)

They contacted the heart intencive care at the hospital and were told what to do, took my bloodpressure, gave a lot of medicine both tablets and throught a vein. When this was done they carried me out to the ambulance and drove in highest speed with blue lights and all to the hospital some 60 km away. I didn't still realise how serious it was.

When we were there people stood waiting for me an I was taken to the intesive care for X-ray and operation. I felt it very unreal, it was like looking a TV series. Couldn't realize it was me. I was taken into a room filled with people dressed in green and they told me what they should do with me. Since I had got a lot of medicine I didn't care very much what they did.

 They did a kind o contrast X-ray and saw that 2 of 3 veins to my heart were closed. They cleaned one of them and did the other 2 weeks later.

I have got a lot of heart medicines that I will have to take the rest of my life and I am still tired but on my way back so slowly.

 What was the reason for this?

A bit too high coestrole values together with stress for a long time.

So be careful and take good care of yourseves.

Nothing bad without something good as well!

i have realised how many really good friends I have!

It's wonderful!!

Thanks for mails and phonecalls and support!!

In English go to my heart.

Den 20 April var jag med om en riktigt omskakande händelse.

Jag fick en akut hjärtinfarkt.

Tack vare snabbt och proffessionellt omhändertagande fick mitt hjärta inga skador.

Jag har sedan väldigt många år problem med ryggen och har genomgått ryggoperation. Jag är sjukpensionerad och har till o från mer eller mindre ont i ryggen. Något som jag lärt mig att leva med. Efter Malmö utställningen i mars fick jag väldigt ont i bröstryggen och det gick ut i vänster arm. Jag har haft liknande besvär på högersidan tidigare, så min terapeft gav mig extra massage och laser. Det blev lite bättre och jag tänkte inte mer på det förutom att det var svårt med sömnen.

Den 20 april fick jag ondare än vanligt och när jag var klar hos terapeften kunde jag inte gå ut därifrån utan hjälp. När jag kom hem gick jag o lade mig en stund och det lättade. Vi åt middag och kollade lite på TV. Sedan blev jag sämre och gick upp för att vila en stund igen. Väl uppe kände jag att jag inte vågade ligga där för Christer skulle aldrig höra mig ropa om jag blev sämre så jag gick ner igen. När han fick höra detta blev han orolig och ringde ett par vänner och frågade vad han skulle göra. Beskedet var att han skulle ringa ambulans, så det gjorde han även om jag tyckte att vi kunde väntat lite.

När ambulansen kom blev det fart, de såg genast vad som hade hänt och satte igång med "första hjälpen" mot infarkt (fast det visste inte jag då). De kontaktade hjärtintensiven där dom fick understöd. Blodtrycket var 190/100 pulsen minns jag inte och dom gav mig massor med medicin både som tabletter och direkt i blodet. När dom var klara med med mig i köket, hämtade dom båren och bar ut mig i ambulansen för transport till hjärtintensiven på Kalmar Larsarett. Det var blåljus och hela köret fast jag märkte inte mycket av det.

Ambulanssköterskan höll på och pratade med mig hela tiden så jag fick inte en blund i ögonen;-)

Tyckte faktiskt att hon var jobbig, men jag förstod ju inte hur allvarligt det var och att jag inte fick somna eller förvinna iväg.

När vi kom fram stod dom o väntade och jag kördes till hjärtintensiven och gjordes redo för kontraströntgen av kranskärlen. Det hela kändes väldigt overkligt. Det var som att titta på någon TV serie. Jag kördes in på en kombinerad röntgen o operationssal. Det var fullt med grönklädda människor där och dom tog sig an mig direkt och berättade vad dom skulle göra. Jag hade fått lugnande och var ganska omtöcknad så jag brydde mig inte så mycket i vad dom sade eller gjorde.

Läkaren skulle gå in genom en artär antingen i armen eller ljumsken. Man skulle gå upp till kranskärlen runt hjärtat, spruta in kontrastvätska och så skulle man se om det var täppt någonstans. Om det var det, skulle man göra en sk. ballongvidgning eller sprängning. På mig gick man in genom armen.

Man har tre stora kärl som förser hjärtat med blod. Två av dem visade sig vara täppta. Det vänstra som går runt hjärtat var helt  täppt, det högra var täppt till 80% medan det mittersta var rent. Man sprängde det vänstra och satte i ett nät som skall hålla det öppet. Detta gjordes under lokalbedövning så jag var med hela tiden. Jag såg också på en TVskärm när kärlet öppnades och blodet rusade in i hjärtat. Jag fick då en pulssänkning och blev lite yr. Jag ombads att hosta några gånger och pulsen gick upp igen. Jag fick sedan ett tryckförband av plast över armen och kördes upp till hjärtintensiven igen. Det hade tagit ungefär en timme.

Det blev en orolig natt och jag sov inte en blund. Efter 6 timmar började dom lossa på tryckförbandet över handleden. Det var svullet och värkte rejält. Så småningom kunde man ta bort bandaget och värken släppte. Jag kollades ofta och värdena var bra så efter två dagar fick jag åka hem för att återkomma om två veckor och spränga det andra kärlet också.

Det är nu gjort och jag har varit hemma ett par dagar. Skall fortfarande vara rätt om min arm, där artären varit öppen två gånger. Jag får inte lyfta är fortfarande trött, men skall bli pigg ganska snart. Jag har fått en del hjärtmedicin som jag skall ta i ett år. Sedan kan jag troligtvis utesluta någon av dom, men jag lär få medicinera resten av livet.

Vad orsakade då detta?

Något för höga kolestrolvärden tillsammans långvarig stress.

Den stora bidragande orsaken är tyvärr den häxjakt som pågick under hösten och våren.

Inget ont utan att det har något gott med sig.

Jag har insett hur många riktigt goda vänner jag har har.

Det är underbart!!

Tack för allt stöd!!

Klockan är kvart i tre på natten och jag kan inte sova för jag har världens tandvärk! Skall till tandläkaren i morgon eftermiddag men just nu känns det som en evighet tills dess. Det kommer att bli en lång, lång natt. Har tagit både panodil o dexofen, men värken molar på, vad gör man??