In English go to my heart.

Den 20 April var jag med om en riktigt omskakande händelse.

Jag fick en akut hjärtinfarkt.

Tack vare snabbt och proffessionellt omhändertagande fick mitt hjärta inga skador.

Jag har sedan väldigt många år problem med ryggen och har genomgått ryggoperation. Jag är sjukpensionerad och har till o från mer eller mindre ont i ryggen. Något som jag lärt mig att leva med. Efter Malmö utställningen i mars fick jag väldigt ont i bröstryggen och det gick ut i vänster arm. Jag har haft liknande besvär på högersidan tidigare, så min terapeft gav mig extra massage och laser. Det blev lite bättre och jag tänkte inte mer på det förutom att det var svårt med sömnen.

Den 20 april fick jag ondare än vanligt och när jag var klar hos terapeften kunde jag inte gå ut därifrån utan hjälp. När jag kom hem gick jag o lade mig en stund och det lättade. Vi åt middag och kollade lite på TV. Sedan blev jag sämre och gick upp för att vila en stund igen. Väl uppe kände jag att jag inte vågade ligga där för Christer skulle aldrig höra mig ropa om jag blev sämre så jag gick ner igen. När han fick höra detta blev han orolig och ringde ett par vänner och frågade vad han skulle göra. Beskedet var att han skulle ringa ambulans, så det gjorde han även om jag tyckte att vi kunde väntat lite.

När ambulansen kom blev det fart, de såg genast vad som hade hänt och satte igång med "första hjälpen" mot infarkt (fast det visste inte jag då). De kontaktade hjärtintensiven där dom fick understöd. Blodtrycket var 190/100 pulsen minns jag inte och dom gav mig massor med medicin både som tabletter och direkt i blodet. När dom var klara med med mig i köket, hämtade dom båren och bar ut mig i ambulansen för transport till hjärtintensiven på Kalmar Larsarett. Det var blåljus och hela köret fast jag märkte inte mycket av det.

Ambulanssköterskan höll på och pratade med mig hela tiden så jag fick inte en blund i ögonen;-)

Tyckte faktiskt att hon var jobbig, men jag förstod ju inte hur allvarligt det var och att jag inte fick somna eller förvinna iväg.

När vi kom fram stod dom o väntade och jag kördes till hjärtintensiven och gjordes redo för kontraströntgen av kranskärlen. Det hela kändes väldigt overkligt. Det var som att titta på någon TV serie. Jag kördes in på en kombinerad röntgen o operationssal. Det var fullt med grönklädda människor där och dom tog sig an mig direkt och berättade vad dom skulle göra. Jag hade fått lugnande och var ganska omtöcknad så jag brydde mig inte så mycket i vad dom sade eller gjorde.

Läkaren skulle gå in genom en artär antingen i armen eller ljumsken. Man skulle gå upp till kranskärlen runt hjärtat, spruta in kontrastvätska och så skulle man se om det var täppt någonstans. Om det var det, skulle man göra en sk. ballongvidgning eller sprängning. På mig gick man in genom armen.

Man har tre stora kärl som förser hjärtat med blod. Två av dem visade sig vara täppta. Det vänstra som går runt hjärtat var helt  täppt, det högra var täppt till 80% medan det mittersta var rent. Man sprängde det vänstra och satte i ett nät som skall hålla det öppet. Detta gjordes under lokalbedövning så jag var med hela tiden. Jag såg också på en TVskärm när kärlet öppnades och blodet rusade in i hjärtat. Jag fick då en pulssänkning och blev lite yr. Jag ombads att hosta några gånger och pulsen gick upp igen. Jag fick sedan ett tryckförband av plast över armen och kördes upp till hjärtintensiven igen. Det hade tagit ungefär en timme.

Det blev en orolig natt och jag sov inte en blund. Efter 6 timmar började dom lossa på tryckförbandet över handleden. Det var svullet och värkte rejält. Så småningom kunde man ta bort bandaget och värken släppte. Jag kollades ofta och värdena var bra så efter två dagar fick jag åka hem för att återkomma om två veckor och spränga det andra kärlet också.

Det är nu gjort och jag har varit hemma ett par dagar. Skall fortfarande vara rätt om min arm, där artären varit öppen två gånger. Jag får inte lyfta är fortfarande trött, men skall bli pigg ganska snart. Jag har fått en del hjärtmedicin som jag skall ta i ett år. Sedan kan jag troligtvis utesluta någon av dom, men jag lär få medicinera resten av livet.

Vad orsakade då detta?

Något för höga kolestrolvärden tillsammans långvarig stress.

Den stora bidragande orsaken är tyvärr den häxjakt som pågick under hösten och våren.

Inget ont utan att det har något gott med sig.

Jag har insett hur många riktigt goda vänner jag har har.

Det är underbart!!

Tack för allt stöd!!